SANNINGEN om Karl XII och Kulknappen
– Tage Tuvheden avslöjar två historiska händelser som ingen fått eller vågat berätta tidigare
– Karl XII-mordet 1718 och Kulknappen 1924 (2021)
Pia Hellertz – oktober 2021
När Tage Tuvheden var barn lovade han sin pappa och mamma att berätta sanningen om hur kung Karl XII blev mördad. I skrivande stund fyller Tage 80 år om cirka 4 månader. Äntligen har han uppfyllt sitt löfte till sina föräldrar. Han har skrivit en bok på 450 sidor, ”smockfull” med fakta, historiska berättelser och fakta, historiska namn, årtal och släktkopplingar m.m.. Det är namn på viktiga personer, deras födelseår och dödsår, vem dom var gifta med och deras födelseår och dödsår, vem/vilka dom var släkt med och var dom bodde i Sverige och världen. Han får också med berättelsen om hur släkten Bernadotte blev kungafamilj i Sverige (s. 329). Många, många kända namn och släkter som jag minns svagt från historielektionerna i skolan finns med i Tages berättelser.
För att verkligen ha en djup behållning av boken behöver man nog vara nördigt intresserad av Sveriges historia, de maktkamper som pågått, de intriger som planerats och genomförts och mycket mera. Min bror är en sån, så han ska få boken av mig. Men det fanns massor med intressant information som även jag hade stor behållning av och vill förmedla.
Jag kan inte låta bli och le åt en anteckning på en post-it-lapp som följde med boken:
”Hej Pia,
Läs och begrunda.
Tacksam om Du vill meddela där det finns fel i texten.
Bästa hälsningar!
Tage.”
Jag kan bara konstatera att Tage har en övertro på min förmåga att se fel bland de enorma mängder av historiska fakta han förmedlar. Dock känner jag mig nöjd att kunna meddela Tage att Nicklas Silfverschiöld, prinsessans Désirées make,knappast kan ha dött vid 82 år ålder år 2117. Jag Googlade… Han dog 2017. Då har jag kanske gjort mig förtjänst av gåvan… Tyvärr minns jag inte vilken sida det stod på…
Svenska samhällen
Bland de berättelser som fascinerade mig mest var Tages beskrivning de orter som han menar utgör Sveriges vagga, Anestad i Främmestad i Västergötland, en ort som dessutom är hans egen födelsebygd. Jag hade aldrig hört talas om orten så jag Googlade…
Vid Vänerns nedre ände, inte långt från Västkusten… Tage och hans familj bodde i Anestad. Han berättar att hans förfäder sannolikt levt där sen Olof Skötkonungs tid på 1000-talet (s. 17).
Berättelsen om hur Tages förfäder år 1698 fick uppdraget av sönerna till biskop Johannes Johannis Rudbeckius d.ä. att ”gräva upp kung Anes grav och se om den mytomspunna kopparkistan fanns där” var verkligen intressant (s. 17). Om och om igen i boken förmedlas denna typ av historiska berättelser som sätter Anestad i ett historiskt centrum.
Kung Karl XII och Palme
Det viktigaste temat i boken är hur och när och var kung Karl XII mördades. Enligt Tage är den officiella berättelsen en lögn, men all information om hur han egentligen mördades fick inte förmedlas. De som försökte avslöja sanningen mördades på olika sätt. Tage jämför med mordet på Olof Palme, ett ”mord” det förekommer skilda meningar om ifall det faktiskt skedde på Sveavägen den 28 februari 1986 eller om det inte alls handlade om ett mord utan om ett ”teater- mord”.
En liten avstickare om detta…
Advokaten Hans Liljeson som var advokat i Paris vid den tiden, åt lunch med ambassadören Carl Lidbom, som varit i Sverige vid tiden för mordet, ville prata med honom om mordet. Lidbom agerade så märkligt så Liljeson blev nyfiken och började själv undersöka mordet. Han skrev en bok där han för fram teorin om att Palme aldrig mördades utan flydde från Sverige, ”Palmemordets hemliga scenario” (2009). Inspirerad av Liljeson har Claes Hedberg fortsatt och fördjupat undersökningen och skrivit boken ”En oväntad vändning – Århundradets brott” (2017)3. Tage Tuvheden är däremot absolut övertygad om att Palme blev mördad och han menar sig även veta vem som gjorde det och hur det gick till och har själv skrivit en bok om detta, ”SANNINGEN – Olof Palmes död 28 februari 1986”.
Han skriver: ”Det var löst innan det genomfördes men som kom att effektivt tystas ned.” Tage Tuvheden menar att Hans Holmér, Ebbe Carlsson och Carl Lidbom har lyckats mörka mordet under alla år! Staten, polisen och rättsväsendet fortsätter på samma sätt att mörka världens dyraste och mest omfattande mordutredning. Tage var en nära vän med utrikesminister Sven Andersson som berättade för honom om det verkliga förhållandet. Jag hämtar ett citat ur en artikel: 4
Det verkade som att Olof Palme hade blivit drabbad av en sjukdom som påverkade hans psyke. Läkarna hade inte kunnat hjälpa Palme … Många homosexuella hade drabbats och senare gått bort och det fanns inget botemedel till buds … det visade sig, enligt Tage Tuvheden, att Olof Palme hade beställt ”teatermordet” själv för att inte skada det Socialdemokratiska partiet och för att skydda sitt namn och rykte.
Agerandet skulle enligt Tage kunna förklara ”socialdemokraternas maniska maktbehov”. Den sjukdom Palme drabbats av var HIV. Palme var bisexuell och hade homosexuella kontakter. Bland dem lär Ebbe Carlsson ha varit en. Ebbe dog senare i AIDS. ”Det finns alltför mycket som inte tål dagens ljus”, menar Tage.
Tage gör flera jämförelser med situationen omkring mordet på Karl XII och ”mordet” på Palme. I sin bok berättar Tage mycket detaljerat om hur mordet på Karl XII gick till år 1718, vem som gjorde det och hur det sedan dolts genom seklerna.
Varför och av vem mördades Karl XII?
Enligt Tage så sköts Karl XII av en av sina närmaste män, Carl Cronstedt. Om jag förstår Tages analys korrekt så handlade det om politik, makt och ägande. Efter mordet kunde vissa personer tillskansa sig stora egendomar. Tage skriver:
Frimurarna har hållit och håller fortfarande mordet på kung Karl XII i ett järngrepp. För att ingen skall våga tala om sanningen att de mäktiga männen lade beslag på de stora godsen och rikedomarna efter mordet på Karl XII. Så som det var bestämt, innan de dödade honom (s. 380).
Släkten Maskåll ”gjorde kometkarriär efter Karl XII.s död” (s. 153). Det tog ett tag för mig att förstå att Tage inte menade ”maskhållarna”, d.v.s. de som höll masken, utan att det var ett släktnamn. 😊
Tage jämför också med mordet på finansmannen Ivar Kreuger, som påstods ha begått självmord, men som enligt flera källor mördades. Hans finansimperium delades upp. Kreuger hade många fiender, bland andra de stora internationella och nationella bankfamiljerna, exempelvis JP Morgan och Wallenbergfamiljen samt Bonnierimperiet. Jag läste Lars-Jonas Ångströms
”Därför mördades IVAR KREUGER” (1990) och skrev en artikel om boken.
I ett kapitel berättar Tage om släkten Wallenberg. Han skriver:
Wallenbergdynastins grundare André Oscar Wallenberg formades i en familjekrets i den absoluta eliten. Han etablerade sig som en politisk och finansiell maktfaktor under 1850-talet och framåt. Han genomförde en strategisk intervention över tiden, genom att se till att flera av döttrarna av hans 22 barn giftes in i adelns styrande skikt. Samma strategi använde sig sonen ”härads- hövdingen” Marcus Wallenberg av.
Fyra av hans döttrar gifte sig adligt. A.O. Wallenberg var vad man idag skulle beskriva som nätverksbyggare av rang (s. 405).6
Detta blir extra intressant med tanke på att familjen Wallenberg alltmer beskrivs som ”djupa staten”. Familjens motto är ”Esse, non videri”, ”att verka utan att synas”.
Enligt Tage var det som nämnts Carl Cronstedt som mördade Karl XII. Tage redogör mycket ingående för släkten Cronstedt (bl.a. s. 169 ff). Mordet var ”nödvändigt då landet höll på att förfalla i meningslöst krigande” (s. 173).
En återkommande person i berättelsen är Smén Häger, som egentligen hette ett annat i förnamn men som var smed. Det var han som skapade Kulknappen. Det var meningen att den ”skulle rädda de stora, men de små fick betala” (s. 189). Smén Häger tillverkade den i ”farfar Anders smedja på uppdrag av morfar”, skriver Tage (s. 189). Den hade samma storlek som Carl Cronstedts bössa.
Tage berättar lite mer ingående om Kulknappen som egentligen var ett skämt. Jag hämtar den officiella berättelsen från Wikipedia:
Kulknappen är den knapp som enligt en sägen användes som kula för att skjuta kung Karl XII till döds under slaget vid Fredriksten 1718. Enligt sägnen ska en soldat vid namn Nordenstierna ha sett Karl XII skjutas, varpå han gick fram för att plocka upp kulan som gått igenom kungens huvud.
Ett annat återkommande tema i boken är alla dödsfall och mord som skett efter mordet och som Tage menar har direkta kopplingar till det faktum att ingen fick avslöja vem som mördade Karl XII och varför.
Trots alla kapitel och sidor så förstår jag inte riktigt varför det fortfarande skulle vara känsligt att sanningen om Karl XII kommer fram, att Tage till och med riskerar att bli mördad för det han berättat och att han redan blivit utsatt för flera mordförsök.
Tage berättar att det fanns ett hemligt rum på vinden i hans hem. Där fanns mycket om Karl XII, bland annat tavlan ”Karl XII:s likfärd” som målats av Carl Gabriel Wadell år 1894. ”Viralgranskaren” skriver: ”Målningen av Karl XII:s likfärd är helt enkelt propaganda om krigarkungen och den stolta nationen.”7 Den stämmer inte med verkligheten. Tage berättar att tavlan skrämde honom när han var barn. Den togs bara fram när familjen fick besök av speciella personer.
Traditioner
Tages berättelser avslöjar också seder och traditioner långt tillbaka. Det är fascinerande berättelser. Ett exempel är när Tages farfar dog. Han skriver:
Farfar låg lik i ett uthus utan trägolv. Liket skulle ligga i en byggnad med jordgolv så att inget hinder fanns mellan liket och jorden (s. 234).
Tages farfars begravning ”var en av de sista riktigt stora begravningarna i Anestad i Främmestad” (s. 235). Sen berättar han mycket detaljerat om hur begravningen gick till. Det är kommentarer av den typen som får mig att förstå att Tages familj och släkt inte var någon enkel liten bondfamilj.
Frimurarnas roll
Återkommande i boken berättar Tage Tuvheden om frimurarnas roll i mordet på Karl XII. Han berättar i ett kapitel att ”Frimurare skyddar mordet på Karl XII” (s. 349 ff). Bland annat menar han att frimurarna också låg bakom Tages kusin Bengt Norbergs död genom arsenikförgiftning och att de även ligger bakom planerna på att mörda Tage (s. 257). Tage och Bengt hade planer på att utveckla en fastighet de ägde till ett muséum över mordet på Karl XII samt om Kulknappen. Detta har på alla sätt förhindrats enligt Tage.
Tage berättar att inte ens kung Carl XVI Gustaf får berätta om mordet på Karl XII. Han berättar att alla svenska kungar sedan Karl XIII varit frimurare och att de har svurit eden att inte berätta om mordet (s. 380). ”Samma regel tycks gälla för mordet på statsminister Olof Palme” lägger Tage till. Kungarna har varit frimurarnas stormästare, men efter prins Bertils död år 1997 bröt vår kung den traditionen.
I samband med berättelsen om frimurarnas roll berättar Tage om kommendanten och viceamiralen Carl Olof Cronstedt, mannen med ”det gyllene krutet, det vill säga mutor”, som förde befäl över Sveaborgs fästning vid inloppet till Helsingfors, som utgjorde ”det bastanta låset till hela Finland” (s. 349). Jag citerar ur en artikel:
Den 6 maj 1808 sker det oerhörda. Kommendören på Sveaborg, amiral Carl Olof Cronstedt, ger upp den till tänderna beväpnade fästningen utan strid. Sveriges skärgårdsflotta, ett gigantiskt vapenlager och 7 000 man faller i fiendens händer. Det största förräderiet i svensk krigshistoria fullbordas.
Det som gör att jag fastnat vid denna berättelse av de många som Tage förmedlar är att min mammas kusin, som sysslade med släktforskning, för många, många år sedan i ett brev till mamma berättade att vi på mammas sida var släkt med denne Cronstedt. Min bror som ägnar sig åt släktforskning på djupet har dock inte hittat några bevis för detta – ännu. Kanske kan han få hjälp av Tages bok…
Lite om Olof Palme
Tage menar att Olof Palme visste att Carl Cronstedt sköt Karl XII (s. 415). Författaren går ingående in på Palmes familjehistoria och släktträd. Även Lisbeth Palmes släkthistoria. Hon var född Beck-Friis, ”den mäktiga ätten” Beck-Friis, som Tage beskriver (s. 415). Tage menar att ”Släkten Beck-Friis
har nära kopplingar till mordet på Karl XII och kungamördarnas ättlingar som tillsatte ätten Bernadotte” (s. 415). Tage tror att Ebbe Carlsson och Sven Andersson hade berättat för Olof Palme vad Tage hade berättat för dem om mordet (s. 416). Tage hade mycket kontakt med både Ebbe Carlsson och Sven Andersson på sin fritid.
I samma kapitel berättar Tage en mycket intressant sak. FN.s general- sekreterare Dag Hammarskjöld dog ju i samband med en flygolycka. Jag har hört att planet blev nerskjutet, men aldrig om orsaken. Tage skriver att Olof Palme och Tage Erlander mörkade mordet på Hammarskjöld. Varför?
Tage menar att Palme var ”ekofascist” (s. 417). Vad det innebär har jag inte tidigare reflekterat över. Tage skriver att det handlar om ”extremistiska eller totalitära åsikter hos miljöaktivister och djurrättsaktivister” (s. 417). Tage citerar Savitri Devi som jag aldrig har hört talas om, så jag anlitar Wikipedia:
Känd för sina ariosofiska strävanden efter att föra samman hinduism och nazism; hon skrev om ämnen som matematik, ekologi, religion, språk och antik historia; men är främst omtalad för sin esoteriska filosofiska tes om Adolf Hitler som en av Vishnus avatarer, nämligen Kalki. Savitri Devi var en pionjär inom djurrättsaktivism då hon befriade djur från försökslaboratorium och förespråkade djupekologi.
Savitri Devi lär ha sagt:
I valet mellan en miljon människor och ett lejon skulle jag välja lejonet, människor ligger inte i riskzonen att utrotas, men alltför många djur dör tack vare människorna…. det som drog mig till nationalsocialismen var frågan om vilka människor vi skulle minska på (s. 417).
Ekofascisterna vill minska världens befolkning. Temat aktualiserades av den amerikanske populationsbiologen Paul R. Ehrlich i boken ”The Population Bomb” (1968) som publicerades på svenska år 1972 med rubriken ”Befolkningsexplosionen”. Sen dess har temat blivit en återkommande politisk fråga.
Tage tar upp temat och nämner då det intressanta fenomenet Georgia Guidestones, som är fyra höga, resta stenar med tio budord på åtta olika språk. De brukar kallas USAs Stonehenge. Översatt till svenska står det:
1.
Håll människans population under 500 000 000 i ständig balans med naturen.
2.
Styr reproduktion klokt – förbättra hälsa och mångfald.
3.
Förena mänskligheten med ett levande nytt språk.
4.
Styr passion – tro – tradition – och allt annat med behärskat förnuft.
5.
Skydda folk och nationer med rättvisa lagar och hederliga domstolar.
6.
Låt alla nationer styra sig själva men lös externa dispyter i en världsdomstol.
7.
Undvik småaktiga lagar och värdelösa tjänstemän.
8.
Väg personliga rättigheter mot sociala skyldigheter.
9.
Värdera sanning – skönhet – kärlek – i harmoni med evigheten.
10.
Var inte en cancer på jorden – lämna utrymme för naturen.
Det första budordet skulle år 1980 betyda att man måste döda åtta av nio människor, räknade James Delingpole ut i sin bok ”Watermelons – How Environmentalists are killing the Planet, destroying the Economy and stealing your Children’s Future” (2012).10 (Vattenmeloner är gröna utanpå och röda inuti.) Idag skulle det enligt Delingpole innebära att tretton av fjorton måste dödas.
Delingpole citerar också det tionde ”budordet”, ”Var inte en cancer på jorden – lämna fritt spelrum för naturen – lämna fritt spelrum för naturen”. ”Kan den gröna värdeteorin formuleras tydligare?” frågar han. Det är detta synsätt som kallas ekofascism och Tage menar att Olof Palme var det och att Palme därmed stod bakom tanken att mänskligheten måste reduceras kraftigt. Anledningen till mordet på Dag Hammarskjöld var, enligt Tage, att han motsatte sig detta synsätt. Detta var nytt för mig.
Teorin om vikten av befolkningsminskning lever vidare och är alltmer uttalat av skribenter. I skrivande stund är det den skapade ”plandemin” Covid- 19 och framför allt vaccinationerna som påstås vara ett medel för befolknings- minskningen.11
Tage menar också att hans upptäcker om gifterna i dricksvatten var ett led i denna agenda, vilket han beskriver i sina ovan nämnda böcker om sina upptäckter när det gäller dricksvattnet.
Han menar också att Palmes beslut att avskaffa tjänstemannaansvaret år 1975 var ett led i denna agenda.
Tages sätt att skriva
Boken är ingen skönlitteratur. Det är heller inte en traditionell faktalitteratur. De flesta böcker kan man läsa från pärm till pärm med en sammanhängande logisk berättelse. Så är inte fallet med Tages bok. Han skriver inledningsvis att han skrivit puzzelbitar som man sen får lägga samman till en helhet. Jag får en känsla av att han skrivit en sida och sen lagt undan den. Och sen skrivit en sida till några dagar eller veckor senare och sen lagt undan den. Och sen skrivit en sida till… Samma fakta återkommer på flera sidor. Upprepningar är visserligen av godo, men det är svårt att lägga puzzlet om man inte har grundläggande kunskaper om den historiska verklighet som Tage beskriver. Jag har aldrig tidigare läst en liknande uppläggning i någon bok.
Boken är minst lika mycket en självbiografi som en historisk berättelse, vilket gör den särskilt fascinerande, eftersom jag haft förmånen att få träffa och lära känna Tage personligen.
Det är en mycket spännande släkthistoria, med berättelser om vänskap och maktkamper. Det är tydligt att berättelsen om Karl XII verkligen har genomsyrat Tages uppväxt på ett mycket påtagligt sätt.
Jag förstår innerligt att det måste kännas enormt befriande att nu äntligen ha kunnat publicerat den sanning han burit på sen han var barn och att han sent i livet fick möjlighet att infria sitt löfte till sina föräldrar. Är det ett medvetet val? Med tanke på de mordförsök han utsatts för och att han nu på sin ålders höst inte längre är rädd för döden? Låt oss hoppas att Tage Tuvheden får dö en naturlig död och att den får dröja ännu många år.
Pia Hellertz, fil.dr. mars 2021 pensionerad universitetslektor
Jag har länge varit medveten om att vårt dricksvatten inte är rent och har försökt hantera det på olika sätt. Men att det var så illa som Tage Tuvheden berättar om i sina böcker hade jag ingen aning om.
År 2016 hittade jag ett par artiklar som väckte min medvetenhet om vattnet och jag skrev en artikel om dem som jag inleder med orden:
Conor Creighton är författare och artist. Han planerade att skriva en science fiction-roman om en framtid där eko-terrorister planerade att infektera vattenförsörjningen i Washington, London och Peking med kraftfulla hallucinogena droger ”i ett försök att ändra regeringspolicys”. Medan han gjorde research inför boken upptäckte han att hans idé inte var science fiction. Det var redan verklighet. Han fann att det vatten vi människor och djur dricker dagligen innehåller antibiotika, hormoner och receptbelagda läkemedel samt – ”vilket nog är knockoutslaget mot min boks korta liv – stora spår av hallucinogena droger.
Det har varit så i årtal”, skriver han.1
För mig ledde det till att jag skaffade vattenrenare med filter.
Sanningen om vatten
Tage Tuvheden har nu skrivit två böcker, ”SANNINGEN – Om asbest i dricksvattnet” och ”SANNINGEN – Dricksvatten renas med gift”, båda publicerades i år 2021. När man beställer får man båda.
När jag läst boken om asbest blev jag så upprörd och orolig att jag skrev ett ”öppet brev” till Örebro kommun där jag bor:
Öppet brev till Örebro kommun och dem det vederbör…
Jag har läst utvecklingsingenjör Tage Tuvhedens nyskrivna lilla bok ”Sanningen om asbest i dricksvattnet” (2021). Det är synnerligen skrämmande läsning. Extra skrämmande blev det när jag läser att Örebro kommun är en av de svenska kommuner som har köpt längst asbest/eternitrör för sina vattenledningar. År 2006 hade Örebro 10 km rör. Längre rör hade bara Kristianstad 70 km, Varberg 27 km, Härnösand 15 km, Malmö 13 km, Landskrona och Borås vardera 12 km.
Tage Tuvheden arbetade som vattenverkschef i Trollhättans kommun på 70-talet. Han kom tidigt i kontakt med asbestskadade personer. Sjukdomen kom att kallas ”asbestos” och orsakades av asbestfibrer från vattnet. När asbest frigörs från vattnet som går genom asbeströren frigörs asbestdamm som vi andas in.
Partiklarna är så små att de passerar rakt ner i lungorna. Det kan vara början till lungcancer och död. Lungcancer är vår vanligaste cancerform och Tuvheden menar att cirka 4,000 personer dör varje år i lungcancer. Jag hämtar information från Folkhälsomyndighetens hemsida: ”Under 2018 avled 3 593 invånare i
befolkningen i åldern 15 år och äldre på grund av lungcancer”. Många av dem hade säkert rökt, men inte alla.
I sin lilla bok på 44 sidor går Tuvheden mycket noggrant in på varför asbest är mycket farligt och cancerframkallande. Samtidigt berättar han ingående om processen att använda asbest i vattenrören som leder vårt dricksvatten.
Det blev förbjudet år 1976 att använda asbestcementrör, men fram till dess användes rören i dricksvattensystemen i många kommuner. Och asbest- fibrerna lossnar hela tiden ur rören.
Att jag kom att intressera mig extra beror på att jag sen ett par decennier har diagnosen KOL, som enligt Tuvheden också kan orsakas av asbest i dricks- vattnet. Tuvheden skriver att KOL drabbar kvinnor i större utsträckning än män och hans hypotes är att det i huvudsak är kvinnor som sköter hemarbetet med tvätt och disk och skötsel av kläder och sängkläder som också innehåller asbestfibrer och därför kommer mer i kontakt med vattnet än männen. Det verkar dock inte finns seriös forskning. Varför? Det som kom att intressera mig var att Örebro har en lång asbestledning2 och om min KOL därför kan ha orsakats av det vattnet?
När Tage Tuvheden försökte varna Trollhättans kommun blev han avsatt och ersattes av ett par ingenjörer som var okunniga om vatten, skriver han. Tuvheden menar att dessa huvudvattenledningar omedelbart måste bytas ut. ”Kostnaderna är försumbara i förhållande till skadeverkningarna. …
2 I ”asbestboken” publicerar Tage en karta över asbestledningarnas omfattning i Sverige.
Jag har nu läst ”SANNINGEN – Dricksvatten renas med gift”. Den är ännu mer skrämmande. Boken har tre delar:
Avsnitt 1: Människodöden
Avsnitt 2: Bottendöden
Avsnitt 3: Mordet på Anna Lindh
Att avsnitt 3 handlar om Anna Lindh beror på hennes ställningstagande i vatten- frågan och Tages kontakter med henne när hon var miljöminister. Jag återkommer till det nedan.
Vem är Tage Tuvheden?
Tage är född 1942. Som 16-åring antogs han som instrumentmakarelev vid Kungliga Flygförvaltningens Verkstadsskola och tog examen 1962. Då fick han arbete som instrumentmakare vid Kungliga Göta flygflottilj F9, i Säve i Göteborg. Tre år senare blev han chef för Hydraulikverkstaden. Han vidareut- bildade sig till maskin- och elingenjör och blev senare anställd vid Tetra Pak och blev bland annat långvarig vän med Hans Rausing. Eftersom Tage ville tillbaka till Göteborg tog han arbete som utvecklings- och provningsingenjör vid Volvo Tekniska Centrum och blev senare driftsingenjör vid Vattenverket i Trollhättan där han arbetade under 22 år på 1980-talet och gick i pension som 67-åring. Det är således utifrån en gedigen bakgrund och erfarenhet som Tage Tuvheden framför sin kritik.
Jag hade förmånen att få träffa Tage vid en sammankomst hos DSM.s redaktör Jan Gillberg i maj 2017. På bilden ovan är förutom Tage även författaren Claes Hedberg som skrivit boken om ”mordet” på Olof Palme, ”En oväntad vändning” (2017). Tage Tuvheden har också skrivit en bok om Palmemordet, ”Sanningen – Olof Palmes död 28 februari 1986” (2019). De kommer fram till helt olika slutsatser. På bilden finns också jag samt Jan Gillberg.
En vän som också läst Tages bok undrar varför Tage väntat så länge med att skriva denna viktiga bok, men jag vet att han skrivit anteckningar länge och även tidigare publicerat lite. Om man inte är van författare så kan det ta tid att få ihop ett manus. Dessutom skriver Tage: ”Att jag nu kan uttala mig är att jag vid min ålder kan berätta vad jag sett och vet” (s. 115).
Han misstänkte tidigt att det flockningsmedel som boken handlar om, inte var tillräckligt utprovat för att kunna rena dricks- och avloppsvattnet, men istället för att göra en ingående undersökning fattade Tages chefer beslutet ”att tiga om vad man visste” (s. 115). Men Tage ville inte tiga längre.
Formen på boken visar att Tage har skrivit texter då och då. Det är en samling dokument från olika tider. Dessa har han nu samlat till ett manus, men det gör att det ständigt kommer upprepningar i olika avsnitt i boken. För en sån som jag som inte kan något om ämnet är det bara positiva repetitioner.
Världens vattenproblem skulle lösas
Tage berättar att Olof Palme i mitten av 1980-talet startade ett projekt som dåvarande Livsmedelsverket och Naturvårdsverket tvingades delta i. Det handlade om att ”lösa världens vattenproblem” (s. 7).
Palme ville ”ta plats på världskartan”. Till sin hjälp fick Palme ”Olof Carlsson, kallad ’Flock-Olle’ och ’FN-Kalle’” (s. 7). Han uppfann ett ”flockningsmedel” som skulle rena vattnet och tog patent på det (s. 8). Tage citerar ur patentet:
Det specifikt nya med uppfinningen är emellertid det sätt på vilket flockningsmedlet framställes och även de särskilda utgångsmaterial som användes för framställningen, vilket möjliggör erhållandet av ett effektivt flockningsmedel på ett billigt sätt, samtidigt som man eliminerar ett besvärande miljöproblem och nyttiggör miljöskadligt avfall (s. 8).
Nu när jag läst boken inser jag hur cynisk denna text är. Lösningen var att: ”Giftigt slam skulle blandas med akrylamid och saltsyra och genom en kokningsprocess kunna omvandlas till ett effektivt flockningsmedel för vatten- och avloppsrening” (s. 9). ”Flock-Olle” hade kommit i kontakt med personer som hade kunskaper om detta i samband med sina FN-uppdrag. Tage fick tidigt
kontakt med ”Flock-Olle”.
Tage berättar att han förklarade för sin chef Anders Lingsten att det var omöjligt att framställa ett flockningsmedel av miljöfarligt avfall och akrylamid (PFAS). ”Men han var övertygad om att genom en kokningsprocess kunna koka bort (förånga) tungmetaller” … ”Det pågick redan försök i Vetlanda att framställa ett effektivt flockningsmedel av rödslam” (s. 119).
Jag Googlar på ”flockningsmedel” för att se vad Wikipedia skriver:
Flockning är en process som används inom vattenrening. När flockning genomförs ska humus och oorganiska partiklar sammanfogas för att kunna avskiljas från vattnet. Flockningen sker genom att en fällningskemikalie tillsätts till råvatten under omrörning vilket gör att partiklarna sammanfogas till flockar.”
Eftersom det ingick i Tages arbetsuppgifter att mycket ofta smaka av vattnet började han misstänka att de hälsoproblem han drabbades av orsakades av flockningsmedlet. Så han slutade använda det kommunala dricksvattnet och drack i stället eget brunnsvatten och återfick hälsan. Så han hade egna starka självupplevda bevis för att det var något galet med flockningsmedlet.
Tage går i avsnitt efter avsnitt in på flockningsmedlets innehåll och effekter samt hur det skapas, exempelvis i avsnittet ”Kokningsprocess för flocknings-
medlet” (s. 29). I avsnittet nämner Tage rödslam, som inte är rötslam. Rödslammet blandades med akrylamid/Rhoca-Gil till det tätningsmedel som ledde till den kända miljökatastrofen i Hallandsåsen år 1997 (s. 28).
Provperioden
Under provningsperioden fick personalen order om att inte berätta om resultaten för någon (s. 14). Tage nämner namn på de personer som var ansvariga för det som hände och för tystandet. ”Nu gäller det fan i mig att du håller käft!” fick Tage höra.
Under den här tiden kom det in massor med klagomål från människor i området. Många fick röda utslag på kroppen, som om vattnet innehöll frätande ämnen. Folk som duschade fick dessa utslag. Tage berättade om en kvinna som besvärades svårt av klåda, men när hon slutade duscha i Trollhättan försvann problemen.
Cheferna visste vad det handlade om men ”låtsades inte veta” (s. 15). Det var ”tillsatsen i flockningsmedlet som var orsaken till problemen” (s. 15).
Tage beskriver mycket detaljerat om innehållet i medlet med siffor och mängd i ett utdrag från en laboratorierapport (s. 26-27). Listan innehåller bly, krom, kadmium, nickel, kvicksilver, aluminium och arsenik. Rapporten betonar också att det juridiska och ekonomiska ansvaret ligger på kommunen (s. 27). Det finns ett tillägg: ”Ämnet är dessutom RADIOAKTIVT”.
Är det några som medvetet försöker förgifta oss?
Flockningsmedlet – en försäljningsframgång
Tage berättar att för Svenskt Vatten AB blev försäljningen av flockningsmedlet framgångsrikt. ”Företrädare för industrin deltog och gjorde också stora
vinster” (s. 17). Kommunerna fick lära sig att de kunde rena både dricks- och avloppsvattnet (s. 18). Men ”Flockningsmedlet kan p.g.a. sin höga jonstyrka och sammansättning inte analyseras med standardiserade vattenanalys-
metoder”, skriver Tage (s. 21). De som använder det vet alltså inte vad det innehåller.
År efter år får dock medlet stora framgångar och Tage berättar ingående om detta. I en fotnot skriver Tage:
”OBS! Svenskt Vatten AB har skickligt lyckats förtiga skador som drabbat människor och miljö i mer än 30 år. Det är följderna av Svenskt Vattens medverkan vid införande av det nya flockningsmedlet, framställt av miljöfarligt avfall” (s. 122).
I ett speciellt kapitel med rubriken ”Flockningsmedlets framgångshistoria i Sverige” (s. 155 ff) går Tage igenom utvecklingen.
Och jag undrar – vad har Miljöpartiet gjort under alla dessa år? Är de också helt ovetande? Tage berättar att Miljödomstolen och Länsstyrelsen var ovetande om att flockningsmedlet innehöll akrylamid. I USA kallas ämnet för ”djävulen”, ”The Devil”, eftersom det ger så många sjukdomar (s. 123).
FN-konferensen i Rio
På konferensen i Rio år 1992 fick ”FN-Kalle” som ”Flock-Olle” nu kom att kallas sprida sin information om att ”Miljöskadligt avfall blir en vattenvårds- produkt” (s. 19). Men någonting gick snett för honom i Rio. Några berättade för
”Flock-Olle” att ”Rödslam är radioaktivt och cancerframkallande”. Tage berättar att de fått en ny slogan: ”Härliga tider – Strålande tider!” Den cyniska reaktionen från ”FN-Kalle” och hans delegation var att ”Lite spill får man räkna med” (s. 19)
Trots dessa avslöjanden innebar Rio-konferensen en framgång för försälj- ningen av flockningsmedlet. Rio-konferensen hade nu erkänt produkten för vattenrening i hela världen.
Tage mådde dåligt av detta politiska spel. Han berättar att han aldrig fick veta ”Flock-Olles” rätta namn, men han fick en obehaglig känsla av att han ”hade kopplingar till den internationella maffian” (s. 20). Under flera år var han försvunnen. När Tage frågade om honom sa hans vänner att han kanske var avliden, ”men att det kanske inte var en naturlig död”.
”Nästan ett kvarts sekel senare återfanns denne världsförbättrare som levde och var bosatt i Sverige. Han hade haft en uppsatt position och nära kontakt med den politiska världen i Sverige och utomlands” (s. 20). Tage konstaterar att ”Flock-Olle” skapade ”människo- och miljödöden”.
Överbefolkningen på Jorden
I ett avsnitt berättar Tage att ”FN-Kalle” alias ”Flock-Olle” ville lösa problemet med överbefolkningen i världen. Tage berättar om ”FN-Kalles” inlägg på dennes hemsida, där han skriver om hur han ville lösa världens olika problem. Han utsåg sig till Olof Palmes rådgivare och lyckades förleda ledare och politiker. Många av dessa belönades för sitt deltagande. Tage berättar att även han blev ”erbjuden penningsummor, kontinuerligt insatta på bankkonton i skatteparadis. Jag tackade nej. Med all kraft började jag i stället försöka förhindra fortsatt tillverkning” (s. 168).
Tage skriver att ”FN-Kalle” ansåg att befolkningsökningen måste stoppas. ”En intressant metod som kunde öppna för denna möjlighet, och som han tydligen uppskattade, var tillsättningen av soda i svenska försvarets måltider.
Detta skulle bli ett ’vapen’ mot överbefolkningen, en framkomlig metod” (s. 169). År 2003 bestämdes att man skulle tillsätta lut (soda) vid de svenska dricksvattenverken. Tage tror att det ingick i ”FN-Kalles” plan för att minska överbefolkningen.
Den skrämmande tanken är tyvärr inte helt orimlig. Sen länge har det pågått en diskussion om att Jorden är överbefolkad och att mänskligheten behöver reduceras. Jag citerar professor Paul Ehrlich ur hans bok”The Population Bomb” (1968).
En cancer är en okontrollerad förökning av celler; befolkningsexplosionen är en okontrollerad förökning av människor. Vi måste flytta våra ansträngningar från
behandling av symptomen till att skära bort cancern. Verksamheten kommer att kräva många till synes brutala och hjärtlösa beslut.
Boken kom ut i svensk översättning år 1972 och hette då Befolkningsexplo- sionen. 3 Ehrlich var professor på Stanford University och blev en ”profetisk guru” inom miljörörelsen.
Dave Foreman, medgrundare av Earth First, som enligt Wikipedia är ett löst sammansatt nätverk som bedriver miljökamp med stort fokus på aktivism och direkt aktion, skriver:
Mina tre huvudmål skulle vara att minska befolkningen till cirka 100 miljoner i hela världen, att förstöra den industriella infrastrukturen och att se vildmarken, med dess fulla uppsättning av arter, tillbaka över hela världen.
Jag kan här inte låta bli att nämna Georgia Guidestones och de 10 budord som ristats in på dem. Paul Ehrlichs och Dave Formans tankar ligger i linje med dessa budord:4
1. Håll människans population under 500,000,000 i ständig balans med naturen.
2. Styr reproduktion klokt – förbättra hälsa och mångfald.
3. Förena mänskligheten med ett levande nytt språk.
4. Styr passion – tro – tradition – och allt annat med behärskat förnuft.
5. Skydda folk och nationer med rättvisa lagar och hederliga domstolar.
6. Låt alla nationer styra sig själva men lös externa dispyter i en världsdomstol.
7. Undvik småaktiga lagar och värdelösa tjänstemän.
8. Väg personliga rättigheter mot sociala skyldigheter.
9. Värdera sanning – skönhet – kärlek – i harmoni med evigheten.
10. Var inte en cancer på jorden – lämna utrymme för naturen.
3 Jag berättar om detta bland annat i min bok ”Att leka Gud – Om klimatdebatten, geoengineering och en ny världsordning” (2015). Den ligger för gratis läsning på min Boksida – http://www.piahellertz.com/Att_leka_Gud- Om_klimatdebatten_geoengineering_och_en_ny_varldsordning.pdf
4 Översättningen hämtad från Wikipedia – https://sv.wikipedia.org/wiki/Georgia_Guidestones
Första ”budordet””Behåll mänskligheten under 500 000 000 i evig balans med naturen”5 betyder att 13 av 14 människor i dagens befolkning måste dö. Den skrämmande siffran räknades ut av författaren James Delingpole i boken ”Watermelons – How Environmentalists are killing the Planet, destroying the Economy and stealing your Children’s Future” (2012).6 Liknelsen med ”vattenmeloner” menar han handlar om att de är ”gröna utanpå och röda inuti”, d.v.s. miljöengagerade på ytan men egentligen är socialister och kommunister med anspråk på makt över världen. Deras agenda är New World Order, en världsregering, The Great Reset.
Tage skriver att ”Flockningsmedlet kan jämställas med massförstö- relsevapen. Det är effektivare än de flesta sådana” (s. 174). I skrivande stund pågår den s.k. ”coronapandemin” och debatten om vaccinerna, som av många kritiker också beskrivs som ett massförstörelsevapen.
Tage försöker varna
Tage berättar att han om och om igen försökte varna för flockningsmedlet. Han skrev och ringde förgäves till både Livsmedelsverket och till Naturvårdsverket, men ”de ville heller ingenting veta, kanske för att undslippa dessa problem” (s. 40). ”Flockningsmedlen som innehåller akrylamid Rhoca-Gil är mycket lätt och sprider sig snabbt ut i hela ledningsnätet, oavsett var och på vilken höjdnivå
vattenkonsumenterna bor”, skriver Tage (s. 41).
Han kontaktade miljöskyddsinspektören och vattenverkschefen i Sotenäs kommun. De hade fått garantier om att flockningsmedlet inte kunde vara kopplad till de cancer- och strumasjukdomar som spreds i kommunen, så de hade kommit överens om att inte blanda in detta i den utredning de höll på med (s. 42).
Tage blev varnad om och om igen för att sprida denna information. Han nämner också politiker som deltar i tystandet, bland annat Annika Strandhäll.
Tage berättar att även Hagfors kommun hade drabbats av cancer. Men även här mörklades det hela (s. 47). Tage berättar om fler kommuner. I Kallinge skyller man på att brandskummet från brandövningsplatsen på Flygflottiljen F17 i kommunen runnit ner i vattentäkten. Det var dock oklart om bandskummet var orsaken eller om det var flockningsmedlet som användes i kommunen för att rena dricksvattnet.
Tage har publicerat flera brev som han skrivit till olika myndigheter, bland andra chefen för Blekinge Flygflottilj F17 där han ”rentvår” flottiljen från beskyllningar om att det var deras fel att vattnet blev förorenat och erbjuder sig hjälpa till med en utredning. Dock tackar chefen nej till detta.
5 Se https://bakomkulisserna.biz/2019/10/26/the-georgia-guidestones/
6 Min artikel om boken finns på min Boksida – http://www.piahellertz.com/Watermelons.pdf
Tage skriver också brev till Margot Wallström som då var EUs miljö- kommissionär och berättade o flockningsmedlet år 2003. Han ville ha hjälp med att agera. Hon svarade att det inte låg inom hennes arbetsuppgifter. Tage skriver brev till folkhälsominister Gabriel Wikström år 2016, till Annika Strandhäll år 2017 och igen år 2018, till miljöminister Karolina Skog år 2017, till barn- och äldreminister Lena Hallengren år 2018 och 2019 samt till statsminister Stefan Löfvén år 2018. Samtliga brev publiceras i boken.
Tage gör själv en skadeanmälan till Trollhättans stads Arbetsmarknads- enhet. Han blev hotad. De var ”troligen skrämda för att media skulle komma över dess innehåll”, skriver han (s. 131). Det är tydligt att Tage kämpar och kämpar för att varna, upplysa och få ändring, men ingen lyssnar.
Han larmade även till Livsmedelsverket och Naturvårdsverket, till Folkhälsoinstitutet och till Läns- och Regeringsrätt, till politiker och till SKTF, Svenska Kommunaltjänstemannaförbundet – men ingen var intresserad (s. 140).
Ärendet gick till och med till Kammarrätten i Göteborg där Tage redogör ingående för sina egna skador och sjukdomar på grund av att han kontrollerade vattenkvaliteten genom att flera gånger om dagen provsmaka vattnet.
Tage slutade som jag nämnt att dricka kranvatten och drack enbart käll- vatten och blev så småningom frisk – ”efter mer än 20 år” (s. 134). Vilken kämpe!!!
Tage berättar att det bara är det kommunala vattnet som är drabbat. De som har egna brunnar drabbas inte.
Gifterna i flockningsmedlet
Tage använder många sidor för att berätta ingående om de olika gifterna, akrylamid, arsenik, bly som utgör ett allvarligt miljöhot, kadmium, krom, kvicksilver och nickel och vilka olika skador och sjukdomar som dessa olika gifter innebär för människor, djur och natur.
Tage berättar ett minne. En grannes kor hade hittat ett bilbatteri och börjat slicka på polerna som innehåller bly. De blev totalt galna. De ”rusade genom staket och stenmurar och kastade sig mot marken svårt skadade. Det föreföll som om deras hjärnor blivit bortkopplade.” De hade sannolikt fått mycket svåra hjärnskador. Alla djuren måste avlivas (s. 76). Han skriver: ”De svenska beslutsfattarna tycks vara ovetande om vad som kan finnas i dricks- och avloppsvatten och i slammet från avloppsreningsverk” (s. 81).
Tage berättar att giftet naturligtvis även följer avloppsvattnet ut i vatten- dragen och dödar levande organismer där (s. 140). Han skriver: ”I många år har en stor mängd PFAS-ämnen kunnat tillsättas i reningsverken och påvisas t.o.m. i de stora sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren” (s. 141). Nu kom det skräm- mande nära eftersom jag bor i Örebro.
De kommunala vattenbolagen gör allt för att ingen skall misstänka det kommunala dricksvattnet. Kommunerna har monopol på vatten.
Skadestånden skulle bli enorma om sanningen kommer fram (s. 142).
Skador och sjukdomar
Ett antal sidor använder Tage för att berätta om de olika sjukdomar som gifterna kan leda till. Där börjar han med att skriva om riskerna med radioaktiviteten och påminner om konsekvenserna efter Tjernobylolyckan år 1986 för de som deltog med att släcka elden och rensa upp efter olyckan. Tage drar paralleller till den radioaktivitet som finns i flockningsmedlet.
Tage nämner sköldkörtelförändringar, bukspottkörtelcancer, diabetes, mätbara hjärnskador, utmattningssyndrom, med många flera symtom. Han skriver att Försäkringskassans experter inte har något svar på varför sjukskriv- ningarna har ökat de senaste 20 åren. Tages hypotes är att det bland annat kan bero på dricksvattnet. Det är en ohyggligt skrämmande tanke.
Tage nämner även sjukdomar som MS, Multipel Skleros, Parkinsons sjukdom, demens, alzheimers, ALS och psykisk ohälsa dit han bland annat räknar ADHD. I varje avsnitt motiverar han ingående för sina hypoteser. Tage berättar att han själv fortfarande ”lever i skräck” för att drabbas av ALS, eftersom han, när han var chefsansvarig för Vattenverket i Trollhättan när flockningsmedlet började användas, många gånger varje dag provsmakade vattnet.
Skador på djur och miljö
Tages farfar lärde honom mycket om dricksvatten och om hur en vattenkälla bör se ut. Släkten hade under lång tid varit bönder och ”rusthållare”. ”De visste att det var viktigt att människor och djur fick sitt dricksvatten från kallkällor som innehöll dessa viktiga mineraler”, skriver han (s. 212). Sen tar han flera exempel på hur friskt vatten påverkar djur, men också hur förgiftat vatten påverkar. Han undrar exempelvis varför fiskar byter kön utanför kommunala avloppsvatten och gör kopplingar till Astrid Lindgrens barnsjukhus som har fått göra allt fler könsidentitetsutredningar de senaste decennierna. I Läkartidningen skriver man ”Orsaken är okänd, men det har spekulerats om huruvida det kan bero på miljöfaktorer…” och så vidare (s. 215). Tage funderar över om det kan ha med flockningsmedlet att göra.
I del 2 i boken som Tage kallar ”Bottendöden” går han mycket ingående in på de miljöskador som uppmärksammats under senare år, med fisk- och fågeldöd, sjuka sjöar och miljöföroreningar.
Här nämner han också katastrofen vid Hallandsåsen och Bolidenskandalen.
I det avsnittet berättar han också om hur man kan lösa problemet med vattnet, rena det och få det friskt igen.
Anna Lindh blev inkopplad
Anna Lindh var miljöminister under åren 1994-1998. Hon besökte Trollhättan och fick ingående information av Tage om flockningsmedlets risker. Hon hade tidigare fått garantier för att flockningsmedlet var godkänt av Livsmedelsverket. Hon ville bli fortsatt informerad av Tage (s. 12). Tage skriver att vi idag vet att ”Livsmedels-, Naturvårdsverket och kommunerna har förts bakom ljuset.
Resultatet blev en katastrof för människor, djur och natur” (s. 13).
Kommunernas inköpare ”hade naturligtvis ingen aning om att denna bluff utan like består av ett giftigt miljöavfall som för stora kostnader dessutom måste förvaras i s.k. deponier” (s. 21).
År 2000 fick Anna Lindh besök av en borgmästare från Chile som frågade om miljöskandalen som Boliden hade orsakat genom giftigt slam. Att läsa om detta är upprörande. Hur ofta fattas beslut på okunskap, på inkompetens och/eller på andra oklara grunder? Tage berättar att han fick stöd av Hans Rausing som bekräftade flockningsmedlets giftiga innehåll. Anna Lindh beslöt sig då att förbjuda flockningsmedlet. Tage tror att det kan ha resulterat i hennes död.
Anna Lindh mördades den 11 september år 2003 genom att bli knivhuggen på varuhuset NK i Stockholm. 11 september är ett laddat datum, 9/11.
Tage skriver att han under en VA-Mässa i Göteborg råkade träffa tekniska chefen som var leverantör och säljare av det nya flockningsmedlet. ”När han fick se mig chockades han: ’Å fan, lever du än?’ samtidigt som han väste: ’Om du inte håller käft, kommer det att gå för dig, som för Anna Lindh och Eric Andersson’” (s. 7 – avsnitt 3 om Anna Lindh).
Eric Andersson var kommunstyrelsens ordförande i Trollhättan. Han hade fått hedersuppdraget att hämta Kung Carl XVI Gustafs Miljöpris ur kungens hand i Stockholm den 21 november 1996. Han avled helt oväntat på ett hotell- rum i Stockholm i samband med resan. När Tage hade informerat honom om flockningsmedlet hade han kommit fram till att det måste förbjudas. Han
meddelade sitt beslut till tekniska chefen Anders Lingsten.
Enligt Tage var Andersson fullt frisk ”och i sina bästa år”. Det gjordes ingen utredning omkring hans död. Tage undrar om det berodde på att Andersson ville besluta om att förbjuda flockningsmedlet.
Tage är inte ensam om att ifrågasätta den officiella berättelsen om mordet på Anna Lindh som är att Mijailo Mijailović7 var den som knivhögg henne på NK. Mijailo nekade till mordet i början, men drygt tre månader senare erkände han, och han sitter nu i fängelse på livstid. Tage skriver: ”Det finns anledning att misstänka att manipulation har förekommit för att kunna fälla honom för mordet” (s. 8 – avsnitt 3).
Författaren och ”privatutredaren” Tomas Nilsson har i sin bok ”Dampistol och morakniv – Om attentatet mot utrikesminister Anna Lindh” (2009) ingående analyserat det som hände.8 Han beskriver dels situationen omkring mordet, dels vad som hände efter mordet, de politiska förändringar som mordet öppnade upp för. Enligt vittnesuppgifter iakttogs en rad ”avvikande personer” inne på NK morddagen, något som Tomas Nilsson tolkar som att ”något var på gång”, något var planerat att hända den dagen. Författaren redogör för minut för minut, vittne för vittne, för vad som hände före, under och efter attacken på Anna Lindh.
Tage berättar att Anna Lindhs make Bo Holmström också dött en ”mystisk död”. Officiellt beskrivs det som ett självmord, men Tage är tveksam till det.
Han tror att även Bo Holmström blev mördad, den 11 februari 2010 och han berättar varför han tror det.
Tage nämner flera personer som ville verka för att flockningsmedlet förbjuds, exempelvis förre miljöministern Kjell Larsson.
Tage berättar i slutet av sin bok att Livsmedelsverket och Naturvårdsverket
”vaknade 30 år för sent” (s. 13, avsnitt 3). Livsmedelsverket har kommit med nya rekommendationer som Tage beskriver
Galna kosjukan
I sitt sista kapitel berättar Tage om husdjurskonsulenten Anders Larsson, som ”räddade Sverige” från ”Galna kosjukan” – ännu en skrämmande berättelse. Det började med att journalisten Erik Fichtelius’ katt blev sjuk. Han jobbade på Sveriges Radio, Konsumentekot. Han och hans kollega Per Gullbrandsen bestämde sig för att undersöka vad kattens burkmat innehöll. Då kom de i kontakt med Anders Larsson. Detta ledde till att Fichtelius ägnade ett program åt ”de svenska avfallskvarnarna”. Det visade sig att kadaver av självdöda och sjuka kor och grisar, även ibland hundar och katter, krossades och maldes ner och blandades med slam från reningsverk. Detta kokades och användes som ingrediens ”i nästan allt foder till landets kor, kalvar, grisar och kycklingar och även hund- och kattmat” berättade Erik Fichtelius i programmet. Även Anders Larsson fick problem för sitt avslöjande. Tage berättar inte hur det gick sen.
Men han berättar att Galna kosjukan orsakades av akrylamid och undrar ”vad som händer med oss människor när vi dricker ett dricksvatten som kan innehålla akrylamid?” Med den frågan avslutar Tage sin innehållsrika, spännande och skrämmande bok.
Jag rekommenderar alla miljöintresserade att läsa boken. Jag hoppas också att beslutsfattare som är involverade i Sveriges vatten läser och agerar. Den är mycket lättläst och spännande trots fackuttryck och repetitioner.